Home
Gallery
Info
Articles
Blogg
E-mail
Workshops
Links
Guestbook

5 februari -11

Solnedgång för sälarna

Detta är skrivet i samtycke med flera naturfotografer.

Mänsklig invasion stressar sälar och ökar slitaget på den känsliga miljön på Måkläppen. Reflekterar efter söndagsvandring i Naturreservatet sista helgen innan stängningen för säsongen.


Denna bild av gråsäl är tagen för två år sedan.

Söndagen den 30 januari var en vacker vinterdag, som inbjöd till en gryningsvandring ut på Måkläppen för att om möjligt få njuta av närkontakt med gråsäl och knubbsäl. Med varsamt beteende och respekt för dessa djurs behov av frid är det ändå möjligt att med kikare eller kraftigt teleobjektiv studera deras sociala beteende och vackra drag i gryningsljuset. Denna söndag var det tomt på sälar, undantaget två gråsälar långt ute i vattnet, som nyfiket hade span på vad som försiggick på landbacken. 


Helgen innan observerade vi en liten knubbsälunge som ensam simmade runt i vattnet. Min känsla var att den ville upp på land för att vila. Detta var inte möjligt för sälen eftersom där nu för tiden ständigt är människor på land. Denna söndag fann vi två döda sälar på stranden där en av dem var den lilla knubbsälen.

Under förmiddagen blev dock invasionen av människor så stor att vi blev litet beklämda. Inte så mycket på grund av mängden människor som för att det föreföll som om man hade blandat ihop begreppet naturreservat med rekreationsområde. Som naturfotograf har jag ofta försökt fotografera fåglar och sälar där helt plötsligt stavgångare och andra motionärer dykt upp mellan mig och djuret och därmed skrämt iväg dem. Är det bara att stampa på utan att ta hänsyn? Det som oroar mig mest är att naturen och djuren blir störda.

På denna bild den lilla knubbsälen, död, med joggare i bakgrunden.

Under loppet av en timme bevittnade vi hur joggare, stavgångare och cyklister på terrängcyklar for fram över sandrevlarna utan märkbar tanke på att detta var sälarnas naturliga hemvist. Kulmen nåddes när motionärerna blandades med en guidad grupp på säkert 100 personer, som säkert var där i ett vällovligt syfte att lära sig mera om detta intressanta stycke natur, men som samtidigt gjorde ett ganska omfattande fotavtryck i detsamma.     

Guidad grupp med den döda lilla knubbsälen i förgrunden.


Motionärer, intresse för den unika naturen på Måkläppen?


Cyklist, men varför..


Den andra döda sälen

På Måkläppens ständigt föränderliga sandrevlar häckar många sorters sjöfåglar, och de är ett viktigt område för knubb- och gråsäl. På grund av detta är det totalt tillträdesförbud från första februari till sista oktober. Vi känner att vi nästan vill ifrågasätta om det inte vore bättre att ha reservatet stängt även resten av året, möjligen med undantag för guidade turer med små grupper. Detta för att minska stressen på sälarna, och även nedskräpning och slitage på häckningsplatserna.  Vi kan inte bevisa något samband mellan döda sälar eller frånvaro av sälar på land och invasionen av människor. Vi inser också vikten av att ge människor möjlighet att få uppleva ett unikt stycke natur, att få se våra marina däggdjur i det vilda.  Men det som känns fel är när det blir rena massinvationen, och när man använder denna unika och känsliga biotop som motionsslinga och cykelbana. Stängning för allmänheten, kombinerat med avgiftsbelagda, guidade turer för mindre grupper, skulle kunna leda till bättre balans mellan djurens och människornas intressen, och dessutom säkerställa att de som ger sig ut på Måkläppen gör det med respekt för de vilda djuren och orsakar minimal störning.


Denna syn mötte mig måndagen den 31 januari när jag tog en sista rundan innan stängningen. Jag ville ha en lugn stund och insupa den ljuva naturen på Måkläppen. Varför någon huggit huvudet av sälen är för mig obegripligt.

Måkläppens naturreservat och naturvårdsförening är Sveriges äldsta och bildades redan 1899. Föreningen har sedan dess verkat för fågelskyddet och värnandet om Måkläppens natur. Kanske att vi bör väga detta arbete mot att dagens stressade medborgare tar sig friheten att rasta sig på sälarnas stränder. Annars kanske vi snart inte kan se några sälar i soluppgången

 
Visitors: